Här är vi av samma skrot och korn

...för vad tror ni att det FÖRSTA jag och min syster gjorde igår, efter att vi klarat av de inledande hälsningsfraserna?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men min syster frågade om jag hade wifi och så slet bägge fram sina mobiler och började uppdatera statuerar här och var. 

Men så skrattade vi gott åt varandra. 

Jädrar vad tokiga vi är. 

....eller patetiska. 

Men jag har funderat på det där: Facebooks vara eller inte vara, hur whatsappen tar död på de mänskliga kontakterna, hur föräldrar tappar koncentrationen och kontrollen över sina barn och hur alla blir mer och mer socialt isolerade  och ohälsosamt beroende av sina smartphones. 

Och jag vet inte men det lutar åt att jag tycker att var och en måste nog själv få bestämma hur det där ska få fungera i ens liv. 

Jag tycker inte om pekpinnar och folk som ska bestämma över andra vuxna människor som om de inte skulle ha något sunt förnuft. 

....ja jag vet. En del beter sig som om. Men de är faktiskt vuxna. 

Och jag och lillasyster hade (har fortfarande) faktisk jättetrevligt i vårt sällskap blippandes i våra sociala nätverk. 

Kul att man kan dela på ett intresse. 

Vilken tur att vi har wifi alltså ;)

/Y

Ähh, de var inte så sociala när mina föräldrar var unga heller. Då var hemmen mer tungjobbade, och de hade nog ändå betydligt mindre tid med sina barn än vad vi tar oss i dag. Då skulle små barn synas men inte höras... Det är bara konservativa bakåtsträvare som tycker sociala medier är av ondo. Jag tycker de ger mig större möjlighet till social samvaro än jag någonsin haft förut. Så mycket lättare och snabbare att kunna ta del av fler kompisars liv än då det var snigelpost och telefon som gällde...