Skrivet den: 2012-09-20 Klockan: 15:30:22

Här flyter det på

Torsdag är det ju och jag är ju van vid "torsdagar from hell >>>", så jag är inte riktigt med på banan idag då allt har flytit på ÖVER förväntan.
 
Peppar peppar, jag kanske inte ska ropa hej. Det är inte dags att skicka ungarna i säng....än.
Än ska mycket hinnas med.
 
 
 
 
Det började med att Alexander vaknade av sig själv och kom upp när jag satt på toan.
Vad är detta egentligen med ungar och föräldrar på toan? Har de en radar eller nåt?
Men i alla fall, jag var så himla lycklig över det faktum att jag skulle slippa väcka Guldklimpen och få ett:
- GÅ HÄR IFRÅÅÅÅÅN!!!!!
Slängt i ansiktet direkt på morgonen.
Och sen så åt han frukost i ett rasande tempo, det har väl ALDRIG hänt förut. TV:n var konfiskerad efter en incident i går. Men jag kanske borde sattsa på att konfiskera den lite oftare.
Muuuoooohääää (djävulskt skratt för den som inte hänger med ;)  )
 
I alla fall, om ungarna vaknar på gott humör och gör som de vet att de ska göra men aldrig gör, ja då blir mamman på gott humör och orkar med att peppa och ge berömmande kärleksfulla tillrop, vilket i sin tur leder till att ungarna blir skitsugna på att uppföra sig ännu duktigare och vara sin mamma till lags.
Och så brukar det balla ur genom att någon klampar på nån annans tå och så är vi tillbaka på ruta ett och alla är sura och griniga som vanligt igen.
 
Men inte idag.
Idag var alla lyckliga och glada.
Och rödkindade och nystrukna, hrrrrm.
Men mer än vanligt i alla fall.
Och då hamnar vi bakom en sån där barnvagnsmamma på vägen till skolan. Jag VET, jag är själv en sån för det mesta.
 
Mamman slet och drog på en barnvagn med en bebis i. Och det ska ni VETA att det är ingen dans på rosor att köra barnvagn här. Bilar parkerar på totoarerna, hundar skiter där man ska gå, tror inte man vet att de nedsänkta trotoarkanterna vid övergångsställena REDAN är uppfunna utanför Spanien. Över huvud taget så vet jag inte om man vet att övergångsställen är uppfunna ;) och speciellt inte sådana med trafikljus med en knapp som man ska trycka på för att det ska bli grönt.
 
Hur som helst det är ett slitjobb att köra barnvagn här. Och den här mamman körde en med ena handen. I den andra hade hon en tjurig 3-åring som INTE ville gå till skolan idag.
Tjuriga 3-åringar är som kor.
De står bara still och blänger. Rör sig inte en millimeter.
Om de inte helt plötsligt blir personlighetsbytta och börjar att skrika för ingenting så rutorna på byggnaderna runt omkring går i 1000-tals bitar.
Den här 3-åringen körde lite av bägge sorterna, hipp som happ.
 
Nu kom ju vi bakom dem och fick stanna upp. Och det kom annat folk bakom mig som också skulle till skolan så att det bildades en liten smärre trafikstockning där och jag såg hur svettpärlorna började bryta fram på barnvagnsmamman.
Man ska ju inte ge efter för trilskande 3-års-kossor.
Det vet ju ALLA ;)
Men är man en barnvagnsmamma med frambrytande svettpärlor i pannan och en deadline att passa i skolporten, ja då har man inte så stor lust att vara pedagogiskt.
Hon slet upp 3-åringen i famnen och började konka med allt framåt mot skolan.
 
Och när jag såg det där så välde alla bebis-tids-minnen över mig och jag mindes hur jag slitit med att få Guldklimpen till skolan när Irma var nyfödd och jag vad död efter amningsnätter och inte alls på humör för att vara pedagogisk.
Och här kom jag med mina nystrykna ungar som gick och sjöng för varandra. Det var faktiskt så att jag skämdes.
 
Herre gu, vad mycket bättre det har blivit på två år.
Det trode jag aldrig när jag var inne i den där amnings-bebis-får-inte-sova-på-natten-dimman. Då trodde jag att jag skulle dö.
Men det HAR faktiskt blivit bättre.
Nu får vi i alla fall någon bra morgon lite då och då.
Som idag.
Hoppet finns ;)
 
Men för att återgå till batnvagnsmamman så var jag ju tvungen att säja något till henne när jag skämdes så. Att hon inte behövde känna sig stressad av oss. Att jag visste hur det var. Och att 3-årings-kossan kunde få hålla Irma i handen till skolan om hon ville det.
Naturligtvis så blev det INGET bättre av det. En 3-åring är en 3-åring. Och har man svettpärlor i pannan efter en dålig morgon, ja då går inte så mycket uppmuntran in i förståndet heller.
 
Men vi måste hjälpas åt lite tycker jag.
Vi barnvagnsmammor emellan.
Ja och alla andra som kommer efter och stressar och blänger också.
För det är inte så lätt alla gånger.
 
/Y

Kommentarer
Postat av: Justlikeacat

Så sant så sant. Kommer ihåg när jag hade en sur treåring och var gravid samtidigt. Huvva!

Ang Spanien. Kan du inte göra en för- och emotlista? Det skulle vara kul. Och finns det någonting som skulle kunna få er att flytta till Sverige?

Kram kram!

Svar: Jag också, tre-åring och gravid. Aldrig har jag väl haft så många mammadippar som då, huvaligen ;) Och skitbra ide du kom med. Ska spåna på den på en gång. Tack!
Yohanna i Las Palmas

2012-09-20 @ 16:15:43
URL: http://blogg.amelia.se/justlikeacat/
Postat av: Jaana

Härligt att det flytit på idag!

2012-09-20 @ 19:21:21
URL: http://bananajaana.blogspot.se
Postat av: Sofie - Livet på landet med tre små!

Nej det är verkligen inte alltid så lätt med bångstyriga barn...

Och det där med toaletten.. vad är det med barn! Har dom verkligen en radar. SÅ fort man sätter sig på dass så händer saker som inte ska hända och barnen kommer med saker dom inte borde komma med....

Svar: Ja det med toan är OFÖRSTÅLIGT. Och det händer lixon överallt ;)
Yohanna i Las Palmas

2012-09-20 @ 20:42:16
URL: http://lillgarden.blogg.se/
Postat av: Dagliga Ljusglimtar

Jag tror nog hon uppskattade din kommentar ändå, det var snällt av dig. Fy vad de kan de där 3 åringarna;)

Svar: Jag hoppas att i alla fall lite trängde igenom. Japp 2-åringar, 3-åringar, 6-åringar, 14-åringar och jag 40-åring kan minsann jag också ;)
Yohanna i Las Palmas

2012-09-20 @ 21:23:39
URL: http://dagligaljusglimtar.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0