Skrivet den: 2011-11-25 Klockan: 12:30:39

En tjänst är inte alltid en tjänst

Idag när vi stog utanför skolan och väntade på att dörrarna skulle öppnas, så kom jag i lag med en mamma där som verkligen gillar att prata. Annars så brukar inte jag vara speciellt talför på mornarna utan nöjer mig med att nicka, le och att säja God Morgon till dem vi träffar.

Men idag så kom denna mamman fram till mig och började berätta att hennes son, som är 24 år och bor hemma, höll på med att bygga in hennes innergård för att göra sig ett rum till sig och sin flickvän. De skulle bo där hade han tänkt sig.

Just detta ämne, om att ha barnen boende hemma länge, är som att tända en tändsticka framför näsan på mig, jag flammar till på en gång och nu började jag tala vitt och brett i ämnet.

Jag råkar ut för kulturkockar  allt som oftast och jag märker väldiga skillnader mellan Spanien och Sverige i väldigt mycket. Och det upprör mig något så förskräckligt och jag förstår verkligen inte VARFÖR.

Dagligen så måste jag påminna mig själv om att bara för att det är annorlunda mot hur det är i Sverige så behöver det INTE vara sämre.
Det är bara på ett annat sätt.
Många gånger är de som jag och min väninna C suttit och talat om olikheterna mellan våra länder och kommit fram till att det hon tycker om och tycker är bäst är helt annorlunda mot vad jag anser vara den rätta vägen och hur man ska göra saker.

Och det är viktigt att komma ihåg det, att bara för att det är annorlundare så behöver det inte vara sämre.
Det är ju bara det att jag TYCKER det ;)
Känslan i mitt hjäta säjer att detta är FEL.
Men vem är jag att förändra världen? ;)

Som nu i denna diskussion som jag hade med denna mamman utanför skolan. 24 år, sa jag. Då hade jag flyttat hemifrån för LÄNGE sedan. Men det är annorlundare i Sverige, där flyttar barnen hemmifrån när de fyllt myndiga.
Men sa hon, det är så dyrt att flytta hemmifrån, han har inte råd.
Jaha sa jag. När jag flyttade hit så bodde min man fortfarande hemma hos sina föräldrar. Han var 33 år och jobbade. Han sa också att han inte hade råd att flytta hemifrån, att det var så dyrt. Det är bara det att nu, 8 år senare, så bor vi med SAMMA lön och två barn i en hyreslägenhet. Det är bara att lära sig att anpassa munnen efter matsäcken. För hur är det möjligt?

Jag tror inte alltid att det är en tjänst att låta barnen bo hemma länge. Inte bra för barnen och definitivt INTE nyttigt för mammorna. De släpper liksom ALDRIG taget om sönerna.

Men sa mamman till mig, vänta bara tills det är dags för dina barn att flytta hemmifrån. Då kommer du göra allt för att hålla dem hemma och för att hjälpa dem.
Och det är väl sant.
Jag kommer troligen ändra åsikt med barnens uppväxande.

Och du viker förståss hans strumpor också ;) sa jag till mamman.
Och det gjorde hon förståss.
Och så gick vi, jag och Irma hem till frukosten.

Nu är det FREDAG!

/Y

Kommentarer
Postat av: Kashaya

Om jag hade barn som bodde hemma när de var 24 så skulel jag nog sparka ut dem.. tycker man måste lära sig att ta hand om sig själv och tror tyvärr inte man gör det om man bor så där så jag hade nog också gått i gång i den frågan. Trots avsaknad av egna barn..

2011-11-25 @ 20:12:28
URL: http://kashaysblogg.blogspot.com
Postat av: Jenny

Ja, jag kan tänka mig att du råkar ut för bra nog många kulturkrockar där nere... Jag skulle bli GALEN om mina barn bodde hemma så länge, och tycker nog att de ska "lära sig" att bo hemifrån.

kram kram

2011-11-25 @ 21:08:21
URL: http://jennysviktigaliv.blogspot.com
Postat av: Freja

Jag flyttade hemifrån vid 16 års ålder, min man flyttade när han var 18, men jag vill aldrig att mina barn ska flytta hemifrån ;-) Fast det vill jag ju egentligen, jag försöker redan nu lära dem så smått vad de behöver kunna när de bor själv. Laga mat, städa, sköta sin ekonomi... Jag tror som dig, det är en otjänst både mot barnen och mot föräldrarna.

2011-11-25 @ 21:13:46
URL: http://blogg.amelia.se/reddevil/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0