Ibland är det liksom förgjort. Allting går på tok.

Jag gick ju och lade mig tidigt, precis efter att Irma somnat, med förhoppning om att få sova en lite stund i alla fall innan första amningen.
Men tji fick jag.
Hon vaknade på en gång när jag smög in i sängkammaren. Ibland vaknar de av minsta fjäder som faller och ibland kan de sova med värta gatuarbetet rakt utanför fönstret. Jag blir inte klok på detta...

Sedan körde hon 20 minutersracet och vaknade 5 gånger innan 12. Då var jag redigt trött. Klockan 1 bestämde jag att det inte var värt att stanna kvar i sängen. Varför försöka sova när man bara blir väkt?

Men det var något konstigt.
Såhär jobbigt brukar det inte vara.
Hon hade inte feber.
Hon hade inte snor.
Så varför somnade hon inte?

Hon ville inte ligga i sin säng.
Hon ville inte ligga i MIN säng.
Hon ville ligga i armarna och vyshas. Men så fort som jag la ner henne i sin säng så: Bbbuuuäääää
Konstigt...

Så höll vi på ända till klockan 3. Då somnade hon i mina armar och jag satt upp i sängen.
Klockan 6 så steg febern och hon blev orolig igen.
Konstigt...

Så nu sitter jag här lite mosig och väntar på att det ska bli dags för henne att sova förmiddag. För då hänger jag baskemej på. Jag satt till och med och nickade till när jag gav Alexander frukost i morse.
Undrar hur Octavio har det i sin lastbil (orolig). Hoppas han inte somnar vid ratten...

/Y

********
UPPDATERING
Jag fick mig en underbar förmiddagslur.
Lillskatten sov i två timmar och mer. Vilken tur att jag ställde mobilen. Annars så hade jag sovit fortfarande.
Men det var dags att vakna och hämta hem Guldklimpen. Så jag fick allt ta och väcka Irma. På eftermiddagen sov hon i mer än tre timmar. Nu är jag lite orolig inför denna natten.....