Ja så är denna dagen till ända. Precis som alla andra dagar och ändå inte.
Vad härligt det är med lite mys så där mitt i vardagen.

Irma och jag åt frukost till SvT:s Luciamorgon och allt fungerade. Det är inte ofta man kan säja det.



Efter att Alexander hämtats hem från skolan så visade Irma honom hur man river ut ALLT ur kökslådorna för att leka hela havet stormar.

En läsare här på bloggen tipsade om att ta det lugnt och se det som en storstädning av lådorna. Så jag passade på att torka ur dem då.
Nu när allt var utspritt på golvet...

Måste dock påpeka att de har ett helt rum fullt med leksaker. ÄNDÅ så är det mina köksredskap och plastburkar som är roligast att leka med.

Hur kan det komma sig ;)

Bäst att ALDRIG skicka i väg dessa två på Tupperware-party.



Så fördrev vi tiden, tills att pappa skulle komma hem och barnvakta Irma så vi kunde dekorera pepparkakshuset utan att bli ihjälstressade, med att titta på lite TV på datorn.
Tänk att så lite kan roa så mycket.

Jag har aldrig sett dessa två sitta som små ljus.....nu vet jag.



Så denna uppgift som gett så mycket huvudbry och dåligt samvete.
Först hade jag dåligt samvete för att vi INTE byggt något hus.
Sedan hade jag ont i fingern för att vi byggde hus (brännblåsa av kokhett sockerlim).
Så var jag superirriterad på husets passform och dåliga hållbarhet.
Så blev husdekoreringen försenad en dag.
Och så hade jag ingen erfarenhet av sockerglasyr och gjorde den för rinnig.
Men Alexander klistrade non-stop och åt de flesta.



Så gick huser sönder EN gång för mycket och tålamodet brast.



Bygget är nedlagt!

Tydligen har vi för hög luftfuktighet i lägenheten och pepparkakorna blir alldeles mjuka om de får stå framme. Villket är lika med hållbarhet 0.
Huset pajjar så fort som man rör det.
Inklusive att sockerlimmet smälter bort.

Jag är superimponerad av folk som verkligen har lyckats med att baka pepparkakshus. Och de som gjort egna konstruktioner och fått fast dekoreringen, ja de förtjänar guldstjärnor så det bara ryker om det.

Jag får gå kurs i detta också till nästa år.


Så var det dags för Le Gran Finale på denna Luciadag. Ungarna med far var istoppade i badet. Lucialinnet var hittat och kronan fungerade efter lite meckande med batterier och lampskruv.

Mamma skulle skrämma slag på resten av familjen genom att ikläda sig typisk svensk Lucia-mundering samt sjunga finstämmiga sånger med igentäppt näsa.

Det gick bra.
Över förväntan.

Irma stirrade så ögonen höll på att poppa ur skallen, men inget gallskrik i chocktillstånd. Något som befarats.

Alexander fnittrade förtjust och konstaterade att han allt kände igen mig och såg att det visst bara var mamma som klätt ut sig.

Och Älsklingen skötte sig bättre än första gången jag skulle lussa för honom då han låg och sov, tittade upp på mig när jag kom klockan 6 på morgonen iklädd Lucia-utstyrsel och han vände sig om för att somna om då han trodde att han drömde.

Så blev det demolerat pepparkakshus i badet, akompanjerat av arbetslösa non-stop och lite glögg för de vuxna.
Slutet gott, allting gott.

/Y