Skrivet den: 2007-06-01 Klockan: 10:58:46

1 Juni 2007 Ingen fara....

Ingen fara, jag är fortfarande här. Jag lever och mår bra. Men jag hinner liksom inte med allt som jag vill göra.
Jag ska inte skylla på barnet, barnet är bra och skriker inte, är inte så jobbigt, det är bara mamman som har svårt att få tummen ur.
Som en bekant sa:
- Det är svårt att få någonting gjort, den mesta tiden går åt till att sitta och titta på underverket, när han sover, när han leker osv.
Det är sant. Det går åt väldigt mycket tid till att studera Alexander. Jag är väldigt imponerad av att vi kunnat gjort något som han.
Han är så söt, och jag är mycket medveten om att alla mammor tycker att deras barn är det finaste som finns. Och det ÅR de ju också!!! Allihopa.

Jag vill göra så mycket, hinna med så mycket att det gör mig så stressad att bara planeringen av allt tar så mycket tid att jag aldrig hinner med att göra det som jag planerar. Hänger ni med?

Varför måste allt vara så perfekt???
Varför vill jag vara så perfekt och göra allt som man borde?
Borde uppdatera hemsidan, borde svara på mailen, borde städa, borde damsuga, borde hinna ut med Alexander i friska luften osv osv

När jag går här hemma så tänker jag på allt som jag vill skriva om och författar texter i mitt huvud. Men jag kommer liksom aldrig till skott med att skriva ner dem och så vips har jag en ny text i huvet och då vill jag ju skriva bägge två och så blir det kö och så blir det stress....
Har ni hört talas om dagboksångesten????
Man skriver dagbok. Så går det ett par dagar utan att man hinner skriva. Så börjar man skriva om de dagar som gått och medans man gör det så hinner det gå flera dagar som man inte skrivit om och så vips är det en massa att skriva om som man inte hinner med och så får man ångest och inte skriver något alls för att det är så mycket att skriva om och man vill skriva om det första först och inte om det som kommer sedan. Till slut får man göra ett stort hopp och börja om från där man är eller helt enkelt kasta dagboken....

Nu vaknade han. Dags att byta blöjor. Skriver mer sedan.

Y

Kommentarer
Postat av: Ina

Oj, vad jag förstår vad du menar!! Exakt!! Man säger väl också att småbarnsföräldrar är förvirrade. Med all denna stress så är det väl inte så konstigt.
Det gäller nog att lära sig att sålla bland tankar och göromål. Vad är viktigast just nu. Vilka behov behöver jag tillfredsställa just nu på en gång? Bebisen/barnen kommer först. De ska äta, kissa, bajsa, sova och gosas. Samtidigt ska du som mamma och människa fungera också. Vad gör det om barnet skriker ett litet tag om du behöver gå på toaletten?
Jag använde mig av babyskyddet när jag var tvungen att duscha eller gå på toaletten. Oftast räckte det med att mina bebisar kunde se mig hela tiden för att vara nöjda. Äta måste även du göra och vila. Oftast somnade jag på soffan mitt på dagen med resp. bebis på magen. De sov som allra bäst då. Två flugor... Våran lägenhet såg då ut som den gjorde då också, men vad gör det att jag inte hinner/orkar dammsuga under soffan eller att disken (har ingen diskmaskin) hopade sig under dagen. Vi intalade oss att barnen har större glädje av en mamma/pappa som är utvilad än om vi har ett skinande golv.
Nu förtiden vill barnen hjälpa till att städa och de dammsuger gärna under soffan och torkar golvet. Delad glädje är större glädje!
Sköt om dig!
Kramar, Ina

2007-06-01 @ 19:06:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0